Om allt och inget

Ja, snart är jag nöjd med detta året. Snart snart snart. Snart kan vi avsluta och börja på nytt. 2007 var ett väldigt jobbigt år på många sätt och jag lovade mig själv att 2008 skulle bli bättre. Och vilket år! Så mycket som hänt!
Lärt känna världens bästa man, Mats. Flygit ut ur mitt förra bo, hittat en underbar lägenhet på Byttorp tack vare världens bästa syster, haft en helt underbar sommar med massa semester, umgåtts mycket med nära och kära, börjat på nytt jobb och börjat planera inför framtiden. Julklappen från företaget var mycket bättre än jag någonsin vågat tro. En stooooor låda med godsaker, godis, korv, sill, ostar, lax, laxsås, caviar, russen m.m.
Julklapparna är nu inköpta, julkorten är skickade och idag var jag åter igen på besök hos tatueraren för att göra klar min blomranka. Nu är det bara ett stort blad kvar, sedan är tjockisen nöjd. Givetvis så planerar jag ytterligare saker för den, men jag får ta en sak i taget. Har en tid bokad den 28 december, en timme. Mer tar det inte. Sedan är den äntligen färdig. När jag väl låg där på britsen idag, med krampkänningar i benen och tjockismagen utsvällande, och känna denna surrande smärta så tänkte jag: ”Aldrig mer”… Det gör ont! Väldigt ont. Ja, jag är vek, men denna tatueringen har gjort mer ont än vad alla mina andra gjort tillsammans. Tönt. Men jag vet… Har man väl börjat tatuera sig så är det svårt att sluta.
Men det kommer dröja iallafall. Så kan man iallafall säga.
Det enda vi väntar på nu förutom julafton och julledighet så är det Molly.
Vi pratar om henne varje dag, tittar på bilder, och går och drömmer om vad vi ska ha för saker till henne. Det är ju så dumt att gå och hoppas på något som inte alls kanske faller in. Vi kommer ju givetvis bli besvikna, men det får det vara värt. Känslan av att kanske kanske kanske ha en liten tuss här hemma är ju så berusande…