Om allt och inget

Ja, tur, det är väl inte något jag brukar beblanda mig med. Givetvis har jag det bättre än många andra; En underbar familj, en härlig man i mitt liv, världens finaste lägenhet, bra jobb m.m.
Men när det kommer till små händelser så brukar jag alltid vara lite otursförföljd.
Igår kväll fick jag feber och ont i halsen. I morse hade jag tappat rösten, men hittade den sedan under soffan när vi kommit upp och ätit lite frukost.
När vi senare hade fått upp alla DVD-skivor på hyllan (vi har gått igenom både mina och Mats vad som ska slängas och behållas) så kände jag mig någorlunda bra, så pass att jag hade tänkt mig gå och jobba.
När vi varit och handlat och skulle börja laga lite kycklingwook, så mådde jag inget vidare. Var tvungen att sätta mig ner och har sedan 17 legat under täcket i sängen.
Har nu nästan 39 graders feber och mår verkligen pyton. Så vi får väl se om jag orkar dra mig till jobbet imorgon. Jag vill verkligen hinna bli frisk innan nyårsafton då vi är bjudna till Hedared där det blir bastubad och pingistävlingar i klubbstugan. Och på kvällen tre-rätters. Mums! Vi stannar över där och åker hem dagen efter. Till den helgen som kommer så är det ju My Dog som jag alltid besökt. Detta året får även Mats följa med.
Det blir tåg ner, inte bara för att spara på miljön utan även för att slippa leta parkering som brukar vara svårt!

Tack till alla er som smsar, mailar och hör av er om det kommer bli något med Molly. Tyvärr verkar det dröja med besked till någon gång efter nyår. Men jag hör av mig så fort jag vet. Givetvis

Är helt slut i kroppen. Fryser och är varm om kinderna. Kan visserligen bero på vi tagit en lång tur ute på Bråt, in i skogen, kringelikrok och ut på FMCKs inofficiella crossbana tillsammans med Linda, hennes kille Jonas och lilla pudelflickan Mumma.
De hade tagit med sig en engångsgrill så vi kunde grilla lite korv. Det var däremot ingen vidare värme när man satt sig ner och ”varvat” ner kroppen efter lite upp och nedgående i skogen. (Ja, givetvis gjorde jag en liten vurpa, klumpig som jag är)
Korvarna var dock väldigt goda. Det serverades med lite senap, ketchup, rostad lök och sköljdes ner med julmust. Vi hade väldigt trevligt. Tacl för att ni frågade om vi ville hänga med!
Träffade även Ami och Tommy och lilla Nelly när vi var på väg därifrån.
Nelly var som vanligt lika glad och skuttade och stojade när hon såg mig. Lilla tuss.
Och Tommy, han var så stolt då han tydligen blivit intervjuad av ”körslaget” på tv så han hade till och med tagit med sig signerade kort, tokig som han är Givetvis fick jag ett som ska sättas på kylskåpet. Tok-Tommy!
Vi tog oss även till Knalleland för att köpa mig en ny plattång. Min gamla gick nämligen sönder på julafton! HIttade, den sista på hyllan, för ett väldigt bra pris! Visserligen ett nytt märke som jag aldrig använt innan, men med ställbar gradantal m.m. Snabbprovade på mitt hår som fått torka under mössan innan. Och det blev rakt! Och glansigt. Tror jag gjorde mig ett bra kap där.

Ikväll blir det bara till att ta det lugnt.. Snart ska jag jobba i 2 dagar igen och sedan ledig ytterligare 5 dagar. Härligt!

Ja, här sitter jag nu på juldagen i lägenheten helt själv. Mats jobbar. Lite uttråkad känner jag mig och hade visserligen säkert kunna ta någon slags promenad i det fina vädret. Men idag känner jag mig så trött, så jag stannar inomhus istället. Juldagen är väl egentligen årets största festdag men jag känner absolut ingenting för att festa. Nope. Inte alls.
Julafton blev väldigt mysig. Mats hade ordnat frukost på sängen, med nybakt bröd och gott pålägg. Dessutom hade han ställt ett litet litet paket på brickan. Jag öppnade det sakta och fick ett väldigt vackert silverhalsband som jag har burit hela tiden. En lite tjockare länk med ett silverhjärta i. Väldigt smakfullt! JAg hade ju faktiskt önskat mig ett nytt halsband att bära, och detta blev perfekt. Tur jag hittat en kille med smak..
När vi gjort oss i ordning senare på dagen (efter ett konstaterande att min älskade plattång gått sönder) åkte vi mot Hedared där vi alla erbjudit något till julbordet. I år var vi många. Jag, Mats, Jennie, Kicken, Adam, Ella, mamma, pappa, och Kickens mamma Britta och syster Anna. Senare på eftermiddagen/kvällen dök först min bror med familj upp. och senare även Tommy.

Crustaderna som jag kämpat med att fylla blev en succé. De gick åt allihop!

Adam och Mats i väntan på mat.

Mamma och Ella.

När Fredrik med familj anlänt var det dags för tomten att göra entré.  I  år var det jag som fick sätta på mig masken och dela ut lite julklappar. Som tur var behövde jag inte dela ut riktigt alla utan en till vardera unge. Det gick nämligen inte att andas i den masken. Svetten rann redan när jag var på väg ut i kylan och in i huset igen! Nåja, barnen verkade inte misstänka något iallafall.  Alla barnen var väldigt reserverade förutom tokern Adam såklart. Tomten fick massa kramar och en puss på handen till och med!

Tomten fick lite hjälp att dela ut julklapparna till barnen.

Ella blev väldigt glad över sin docka. (Mats som fotat)

När alla julklappar var öppnade så visade det sig att katten jag köpt till Ella blev väldigt uppskattad. Den gick på högvarm nästan hela kvällen och jag tror inte den blev mindre populär idag.

I år hade vi ju bestämt att vi skulle köpa julklappar till en person, som vi dragit lottning om tidigare. Till den skulle man köpa en julklapp för 200 kronor till. Av min syster fick jag vantar, mössa och en matchande halsduk som jag hade önskat mig! Tack syster!
Mats fick en väldoftande parfym av Tommy och jag hade ordnat ett par nya arbetshandskar till pappa.
Det var en väldigt trevlig kväll, alla var glada, barnen lekte väldigt bra och god mat som man åt alldeles för mycket utav.
God jul och god fortsättning!

Snart snart snart är julafton här. Ska bli så härligt med 5 dagars ledighet. Det är jag inte så speciellt bortskämd med. Alla andra jular har ju varit lite si och så med då man inte riktigt vetat om man ska jobba eller inte. Som tur är så har jag bara behövt jobba 1 julafton under mina jobbår. Det var mitt första år på Transcom och jag behövde komma in mellan 17-21. Inte många timmar men ack så trist och ”ensamt”. Nu var vi visserligen många som jobbade julafton och nog ringde det alltid, men den där känslan var inte speciellt roande att behöva åka iväg från julfirandet när alla andra satt kvar vid julgranen och knaprade godis och drack julegott. De åren jag inte jobbat julafton har jag visserligen behövt jobba antingen juldagen, annandagen eller nyår.
Därför känns det så oerhört lyxigt att både få vara ledig jul OCH nyår.
I år blir firandet väldigt annorlunda än alla tidigare år. För första gången ska julen firas i ett annat hus i Hedared än som vi gjort tidigare. Nämligen hos min syster och hennes familj. Det blir knytis-julbord. Alla tar med sig en en del till julbordet. Jag och Mats fick äran till prinskorv som jag säkert berättat tidigare. Dessutom ska jag göra kräftost-fyllda crustader. Vi hade även tänkt tillaga sushi med diverse sill m.m men då jag och Mats blivit lite dåliga av sushin vi gjorde häromdagen så bestämde vi oss för att hålla tillbaka med den tanken. Läste att det är just det kalla man ska akta sig för på julborden i år, så ja. ”Tyvärr” får sushin vänta tills någon annan dag. Annat som blir annorlunda, som jag säkerligen också skrivit innan, är att Mats nu kommer vara med. Dessutom kommer Kickens mamma och syster samt Tommy. Ska bli skoj och se hur julklappsutdelningen kommer se ut i år. Vi har nämligen bestämt att vi ska köpa 1 julklapp  i år, till någon som man drig fram genom ett lotteri. Jag fick pappa. Det är avklarat. Mats fick Tommy, och Tommy fick Mats.  Spännande.
Dessutom är alla barnen så pass stora i år att man kan köpa anständiga och roliga leksaker Nu blev det inte alls mycket handlat för, utan någorlunda samma summan för alla barnen. Den jag tror jag knåpat ihop mest rätt till är Ella.  Jag hoppas hon kommer bli glad över sin lilla julklapp. Då hon är galen i djur, framför allt katter så har jag ordnat fram en katt som både kan låta och gå. Och tystnar när det plockas upp i famnen.
Nu får vi hoppas att Ella inte lärt sig gå  in här och läsa. Men det är väl lite mycket begärt av en snart 2-åring?

Igår däremot hade jag och Mats ett eget litet julbord och tillhörande pyssel med lite gott vin.

Fantasin hade inga gränser även den här kvällen, på både gott och ont.

Såhär ser en pepparkaka ut med FÖR mycket kristyr!

Igår blev det städning för hela slanten och idag har jag tvättat näst intill allt som kan tvättas. Känns skönt inför jul så man inte behöver tänka på det. Tatueringen kliar som bara den, skorporna  börjar väl snart trilla av och den ser riktigt bra ut. Mycket bättre än hur den såg ut efter första sittningen.  Lite  kvar att göra, men det tar vi itu med den 28:e  december.

Om man fick önska sig något nu såhär innan jul så hade det varit lite snö. De senaste åren har det varit väldigt lite snö eller ingen snö alls vad jag kan minnas så nog skulle jag kunna kräva det…

Nåja… två dagars jobb till och sedan en välförtjänt ledighet. Jag längtar!

Ja, snart är jag nöjd med detta året. Snart snart snart. Snart kan vi avsluta och börja på nytt. 2007 var ett väldigt jobbigt år på många sätt och jag lovade mig själv att 2008 skulle bli bättre. Och vilket år! Så mycket som hänt!
Lärt känna världens bästa man, Mats. Flygit ut ur mitt förra bo, hittat en underbar lägenhet på Byttorp tack vare världens bästa syster, haft en helt underbar sommar med massa semester, umgåtts mycket med nära och kära, börjat på nytt jobb och börjat planera inför framtiden. Julklappen från företaget var mycket bättre än jag någonsin vågat tro. En stooooor låda med godsaker, godis, korv, sill, ostar, lax, laxsås, caviar, russen m.m.
Julklapparna är nu inköpta, julkorten är skickade och idag var jag åter igen på besök hos tatueraren för att göra klar min blomranka. Nu är det bara ett stort blad kvar, sedan är tjockisen nöjd. Givetvis så planerar jag ytterligare saker för den, men jag får ta en sak i taget. Har en tid bokad den 28 december, en timme. Mer tar det inte. Sedan är den äntligen färdig. När jag väl låg där på britsen idag, med krampkänningar i benen och tjockismagen utsvällande, och känna denna surrande smärta så tänkte jag: ”Aldrig mer”… Det gör ont! Väldigt ont. Ja, jag är vek, men denna tatueringen har gjort mer ont än vad alla mina andra gjort tillsammans. Tönt. Men jag vet… Har man väl börjat tatuera sig så är det svårt att sluta.
Men det kommer dröja iallafall. Så kan man iallafall säga.
Det enda vi väntar på nu förutom julafton och julledighet så är det Molly.
Vi pratar om henne varje dag, tittar på bilder, och går och drömmer om vad vi ska ha för saker till henne. Det är ju så dumt att gå och hoppas på något som inte alls kanske faller in. Vi kommer ju givetvis bli besvikna, men det får det vara värt. Känslan av att kanske kanske kanske ha en liten tuss här hemma är ju så berusande…

Jag har aldrig haft sömproblem. Har kunnat somna när som, oavsett om man står, sitter eller ligger. Om man åker bil, buss, tåg eller hittar på något annat skoj. Men sedan 4:a nätter tillbaka har jag sovit ohyggligt dåligt.
Först märkte jag det inte så, utan någon natt då och då kan man väl ha sömnsvårigheter. Men när jag, natten mot söndag, vid 03.00, låg i min säng och tittade upp i taket började jag fundera. Varför har detta smygit sig på nu? Kanske har det med alla hundtankar som snurrar i huvudet. Kanske har det med att göra att det alldeles strax är jul, och att jag inte är färdig än, något som jag brukar vara lagom snabb med. Eller så kanske det är för att Mats håller på att ordna med hans övergivna lägenhet och inte gått och lagt sig brevid mig på några dygn. Det har ju äntligen kommit någon som ska ha den, så han spenderar de sista dagarna hemma i att försöka klura ut vad som ska behållas och inte.
I söndags var det samma sak. Låg till 04.00 innan jag somnade. Och klockan ringde 05. Kul. Då jag inte hade så mycket att försöka mig på att ordna så snoozade jag åtminstonde en halvtimme.
Men var ändå rätt pigg när jag drog mitt slitna jag in i duschen.
Inatt. Ja, då avancerade jag till 03.30. Någon extra få timme mer. Haha.
Så när jag vid 11 kände mig mer eller mindre död frågade jag om jag fick ta ut lite öevrtid och försöka ta mig hem för att slappna av och kanske få en tupplur på soffan. Jag gick förbi ICA Maxi, handlade prinskorv inför julen (Jättebilligt! Vaggeryds Prinskorv för bara 50 kronor kilot i lösvikt!) och handlade lite annat hem. Gick in till busstorget och tog bussen hem. Men när jag väl var hemma, och armarna kändes som 3 meter långa eftersom jag släpat på bärkassen hela vägen hem så kunde jag inte få ro. Så jag diskade, bakade kesobröd och plockade undan lite.
När jag väl till sist försökte stänga ögonen och var något så när nära på att somna, då ringde telefonen och i luren hör jag min syster: ”åh, sover du?”
Jag kunde inte med att säga att nej, men jag försöker
Till slut, så har jag iallafall fått ungefär 40 minuters sömn.
Nu ska jag laga lite mat. Blir kycklingwook á la Kicki. Med kripsiga grönsaker, kyckling, casewnötter och den där goda kycklingkryddan som finns i mathyllan.

Tycker själv jag varit duktig i denna veckan. Gick hem igår och gick till jobbet idag. En ganska ordentlig promenad som tar ca 35-40 minuter i någorlunda rask takt. Och jag har ju insett vad man saknar promenader på senaste tiden. Så det ska jag försöka ta upp igen. Friska promenader.

Vet inte om någon utav er har märkt att min bloggsida ligger nere lite då och då? Jag börjar bli trött på detta och hoppas det ordnar till sig snart. Annars kanske det blir till att byta. Trost då jag gillar dena bloggen. Nåja. Skam den som ger sig

För ett tag sedan fick jag ett tips från Linda , om en omplacerings-hund, av rasen Australian Shepherd. Så många gånger jag varit inne på rasen, gett upp tankarna för att det är en vallhund, letat efter någon annan ras, för att sedan återgå till dessa vackra, aktiva och smarta hundar. När tipset kom (Tack Linda!) var varken jag eller Mats särskillt sena på att kolla upp allt som gick om denna hunden. Vi pratade, disskuterade och bestämde oss för att ta kontakt med Riita som har Kreivis Kennel. Hon berättade då om Molly, en 3-årig tik, som tyvärr fått åka tillbaka till henne då familjeförhållandet ändrades i hennes förra familj. Vi kikade på bilder på underverket och verkligen gillade allt vi hörde. Molly hade god grundlydnad, klarade av att vara själv, har ordentlig motor och bjuder på beteenden. Precis som jag vill ha det i en hund. Däremot har Molly olyckligsvis en osäkerhet mot andra hundar vilket måste tränas på. Jag ansåg inte detta som ett problem utan snarare än utmaning så vi bestämde en tid då jag och Mats kunde komma och hälsa på. Vilket vi gjorde idag.
Så vi begav oss mot Unnaryd. Tyvärr missbedömde vi restiden väldigt mycket så vi kom nästan en timme för tidigt. Men snäll som Riita var så var vi välkomna ändå. De bodde i ett vackert gult hus i skogen, där vi parkerade.
Den vi möttes av var först Molly. En liten underbar, söt och nätt liten Aussie-tik på 3 år. Det räckte med att vi tittade på henne så var vi fast. Strax där efter kom Mollys mamma Raffa och Mollys helsyster Zorba och hälsade på oss. Vi blev bjudna på fika, vi pratade och hade det urmysigt. Vi blev bjudna på kaffe, saffransmuffins, bullar och pepparkakor. Vi fick bekanta oss mycket med alla tre hundar och det kändes så otroligt bra.
Vi tog även en liten promenad utanför huset för att se hur hundarna har det, hur god grundlydnad Molly hade, och hur hon gärna arbetar. Vi fick även se prov på när Molly spelade död för en godisbit. Våra leenden ville knappt lämna våra ansikten på hela besöket. Vi var där i nästan 5 timmar och inte blev vi mindre förtjusta i denna tjej. Vi hoppas verkligen att hon ska bli vår familjemedlem men det är fler som är intresserade. Vi hoppas givetvis detta, och givetvis kommer vi bli besvikna om denna kärlek inte får flytta in här på Butschgatan, men vi vet även att hon likaväl kan gå till en annan familj. Det viktigaste är ju hur Molly mår.

Vi provar lite dragkamp. Härligt! Lekfull hund!



Zorba, Mollys helsyster. Tokhund

Ja, som ni förstår så kanske kanske kanske det kommer en ny familjemedlem inom en snar framtid. Vi håller tummarna. Molly verkade godkänna oss, framför allt Mats. Men å andra sidan. Vem tycker inte om Mats Jobbigt för honom nu att vara kär i 2 tjejer…

Ja.. Inget är bestämt, inget är ens i närheten av att ”gå i uppfyllelse” men jag och Mats har hittat något som kanske kanske kanske ska bli en del av vår framtid framöver. Snart kanske min stora dröm går i uppfyllelse?

Varje år vid juletid har jag velat åka till Liseberg. Det om något borde få en i julstämning. Men det har varit lite si och så det senare åren. Men igår kidnappade jag Mats och så åkte vi ner till Göteborg efter vi båda jobbat. Regnet stod som spön i backen på väg ner. Men efter att ha kommit ut från parkeringen på Gårda, var det nästan molnfritt. Och knappt en människa på Liseberg. Det var mysigt att gå där och kika på de små bodarna, provsmaka allt möjligt. Vi bestämde oss för att provsmaka en strut med rostade kastanjer. De såg verkligen goda ut. Men när jag skalat den första och smakat på den så vände det sig nästan i munnen. Jag förstod inte. Jag som brukar älska nötter (kastanj kanske inte ingår i nötfamiljen men den påminner om det iallafall) Mats smakade på en han med och kan inte minnas att de skulle smaka så vedervärdigt. Det växte i munnen. Vi provade var sin till innan vi bestämde oss för att slänga resterande. Huaaa. Inte alls gott!

Vi gick där och strosade i två timmar. Det näst sista vi gjorde var att spela på Toblerone-hjulet. Mats älskar Toblerone och skojade lite lätt om att han ville att jag skulle vinna en stjärnvinst åt honom. Sagt och gjort. Det gjorde jag.
Så nu står det en STOR Toblerone i vardagsrummet med ett innehåll på 2 härliga kilo. Jag har varit så puckad att jag ätit två små, det är små Toblerone på 35 gram styck. Ja ni kan ju räkna ut ungefär hur många det är på 2 kilo.. Och nu är jag dödligt trött på det Hahahahah.
Vi köpte även en god Vaggeryds-salami-korv de sålde där. Mums.
Och idag på jobbet slog jag åter igen mitt samtalrekord. 93 samtal. Nästa mål är att plocka 100 samtal. Cheferna är stolta och jag får hela tiden beröm för mitt jobb.

Ibland är livet bara så härligt.

Ja, jag är en person sm aldrig kan bestämma mig hur jag ska ha det. Ena dagen ska jag vara duktig, äta rätt och träna, andra dagen sitter jag och vräker i mig godsaker. På kvällen innan jag går och lägger mig så säger jag till mig själv att jag ska gå upp tidigare och kanske ta en promenad eller gå till jobbet. Men blir det så? Nej, inte precis. Istället ligger jag och snoozar till den sista minuten och får nääästan skynda mig på. Jag är envis och barnslig. Japp, det är jag. Jag byter dieter hit och dit, är aldrig nöjd och bara suckar oc känner hur rumpan bara växer och växer.
Men häromdagen läste jag en artikel som fick mig på andra tankar. ”Man kan inte ändra allt på en gång utan får ta lite åt gången”
Så många ggr som jag läst detta och ignorerat det. Så många gånger jag ”börjat om” och velat ha resultat på en gång. Så jag läste orden en gång till, långsamt och lät det sjunka in.
Denna gången är jag fast besluten om att det får ta den tiden det tar. Så länge man mår bra, både psykiskt och fysiskt.
När jag lyssnar på hur mina föräldrar helt plötsligt börjar gå ner massa i vikt genom att äta lite mindre kolhydrater, fast inte ta bort allt. Innan har jag hysteriskt plockat bort allt som har med kolhydrater att göra flertalet gånger, och alltid varit lika grinig när jag läskats över brödet på City.
Så nu tar vi nya tag.
LIte kolhydrater, men bra kolhydrater. Och som pappa säger ”Är det fest så är det okej”…. Men ibland kan min hjärna tycka att livet är en fest hela tiden.
Vet inte riktigt vart jag vill komma med mina ord, men ja.. Det kan inte gå på en eller två veckor även om det hade vart roligast.

Imorgon så är det dags för julfest med jobbet. Jag har lyckats komma in riktigt bra och börjar trivas väldigt mycket! Tyvärr verkar det vara bordsplacering så jag hoppas verkligen att man känner någon iallafall. Först blir det en sväng hem till Mela för att göra oss iordning. Sedan till Åhaga med julbord och underhållning i form av ABBA-låtar från något cover-band. Kan bli hur skoj som helst!

I helgen händer det inte så mycket mer. Blir en tur till Hedared då Borås Lucia besök den lilla byn precis som vanligt.